Blickar

Jag bar en trettio år lång sekund på ryggen,
det regnade.
Jag ville söka skydd under taken
men jag höll mig kvar ute i det fallande regnet.
Jag såg mig gå bort över järnvägsspåren för en stund sen
blöt in på bara kroppen.
I ena handen höll jag en gammal plåthink.
Några minuter stod jag mitt på spåren och lyssnade
Sen var jag utom synhåll.

Hela dagen har jag gått omkring
Samlat ögon i en gammal plåthink
Så många ögon e redan döda, andra lever.

Hela dagen har jag gått omkring
Samlat ögon i en gammal plåthink
Våra blickar är det finaste som vi har


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0