Valentia

Jag vandrar om kringa på skräping mark
Har vandrat här i åt skilliga timmar
Jag ser mer och mer faller djupare ner i den skingrade dimman

Hör hans ord eka igen, gång efter gång bakom tinningen
Ja det håller sig fast i en värld full av last det bara fasnar på minnet

Vill fortsätta gå gå gå, jag börjar förståå
Att det jag såg i dina ögon var en del av mig
och tills jag låter det gå så kommer det igen

Som ett eko tillbaka till mig
Som ett eko de vakar över mig
Som ett eko tillbaka igen
Som ett eko de vakar över mig
som ett eko